ABC-kalkyl
Enligt Ax & Ask (1995, sid. 41) utvecklades ABC- kalkylen av Robin Cooper och Robert S. Kaplan under den senare hälften av 1980- talet.
För att kunna fördela aktivitetskostnader till produkterna hävdar Ax & Ask (1995, sid. 66f) att kostnadsdrivarvolymer måste fastställas. För att få kostnaden för en kostnadsdrivarenhet divideras den totala aktivitetskostnaden med kostnadsdrivarvolymen.
Produktkostnader beräknas enligt Ax & Ask (1995, sid. 71f) genom att varje aktivitets totala kostnad divideras med kostnadsdrivarvolymen och det här ger en kostnad per kostnadsdrivare.
I ABC- kalkylen är det enligt Ax & Ask (1995, sid. 64f) aktiviteterna som kostnadsberäknas och för att detta ska vara möjligt måste kostnader fördelas till aktiviteterna.
Det är enligt Ax & Ask (1995, sid. 63f) mest lämpligt att identifiera aktiviteter utifrån de organisatoriska funktionerna i företaget.
Aktivitetsbaserad kalkylering är en metod för kalkylering som utvecklades under senare hälften av 1980-talet. Den aktivitetsbaserade kalkyleringen utvecklades på grund av att de indirekta kostnaderna blivit väldigt stora i förhållande till de direkta kostnaderna i företag.
Aktivitetskostnad är ett begrepp inom den aktivitetsbaserade kalkyleringen. Aktivitetskostnad är den totala kostnaden för en aktivitet.
Aktiviteter är konkreta arbetsuppgifter och arbetsmoment som utförs i ett företag. Aktiviteter används i den aktivitetsbaserade kalkyleringen.
Ax & Ask (1995, sid. 59) menar att en kostnadsdrivare är en variabel som används för att spåra aktivitetskostnader till produkter och även en variabel som förklarar hur kostnaderna orsakas i aktiviteterna.
Resursdrivare är ett begrepp inom den aktivitetsbaserade kalkyleringen. Resursdrivare används för att fördela gemensamma kostnader för flera aktiviteter till specifika aktiviteter.